Uncategorised

Någon lägger en hand på din arm, kramar om dig eller masserar din spända nacke - och vips känns livet lite lättare. Du blir lugn, känner dig kanske som en lyckligare människa. Beröring är en grundläggande del i mänskligt beteende och därför behöver människor såväl ta emot som ge beröring till andra.

Att fysisk beröring är livsnödvändig är väl känt men exakt vad som sker vid beröring är inte helt klarlagt. En person som forskat mycket på detta är Kerstin Uvnäs Moberg, professor i fysiologi. Hon är en av världens främsta experter på hormon och signalsubstansen oxytocin och dess effekter.

Oxytocin sätter fart i kroppen vid vänlig, fysisk beröring och styr en rad livsviktiga funktioner och därför avgörande för vår överlevnad.

Det lindrar smärta, skyndar på läkningen av sår och skador, sänker blodtrycket och halterna av stresshormoner.Vi blir mer lugna, sociala och nyfikna på vår omgivning. Verkningarna är inte bara tillfälliga, utan dröjer sig också kvar en tid. Dessutom ger de mersmak - beröring är beroendeframkallande.

Utan fysisk närhet kan vi inte återhämta oss, kroppen har inte en chans att lagra näring eller läka skador och sjukdomar. Barn som inte får någon beröring dör, visar flera äldre studier av barnhemsbarn. De tynar bort även om de får tillräckligt med mat, eftersom de inte kan lagra näringen i kroppen.

Kerstin Uvnäs Moberg beskriver oxytocinets effekter som ett kroppens lugn och ro-system, en motsats till det kamp och flykt-system som aktiveras när vi känner oss hotade. Forskarna har länge intresserat sig för kamp- och flyktsystemet. Det är allmänt känt att det aktiverar stresshormonerna, höjer puls och blodtryck, frisätter energi och leder blod från kroppens inre organ ut i musklerna. Allt för att vi ska kunna slåss eller fly.

Det mer subtila lugn och ro-systemet har hittills hamnat i vetenskaplig skymundan, men är minst lika viktigt för vår överlevnad, menar Kerstin Uvnäs Moberg. Det ser till att kroppen går ned i varv, att vi känner oss trygga och avspända. Reaktionerna är stressens raka motsatser.

För att lugn och ro-systemet ska aktiveras krävs bara lätta strykningar som väcker hudens beröringsreceptorer. För hårda tag aktiverar i stället smärtreceptorer, som sätter i gång kamp och flykt-systemet. Vi blir stressade, med andra ord.

Beröringens smärtlindrande effekter verkar på flera nivåer. Dels skickar oxytocinet signaler till hjärnan så att den tolkar smärta på ett annat sätt. Vi blir inte lika känsliga, smärttröskeln höjs. Dessutom är vi så finurligt konstruerade att vi i huden har betydligt fler beröringsreceptorer än smärtreceptorer. Om vi rör vid ett område som gör ont rusar beröringsimpulser mot det centrala nervsystemet och tränger undan smärtsignalerna, som inte på långa vägar har samma chans att ta sig fram.

Så fort du slår dig är du där med dina händer och gnider. Att blåsa på det onda är inte bara en psykologisk tröst och avledande manöver när små barn har slagit sig. Det hjälper faktiskt.

Oxytocin skapar också förtroende och känslomässiga band mellan människor. En känd undersökning från ett bibliotek visade att de besökare som blivit lätt berörda av bibliotekarien vid utlåningen var mer benägna att lämna tillbaka böcker än andra. Även djupare relationer skapas och hålls vid liv genom beröring. Oxytocinet framkallar en god cirkel, förklarar Kerstin Uvnäs Moberg. Eftersom det gör oss mindre rädda och mer öppna börjar vi att söka kontakt. Den sociala kontakten frisätter sedan ännu mer oxytocin och vi blir ännu mer öppna.

I dagens samhälle behöver vi kanske mer än någonsin vänlig beröring.